Att drömma är gratis
jag, som så många andra hästintresserade och hästägare, kikar då och då på hästnet, bukefalos, hastannonser etc. efter hästar och drömmer om ett liv på en stor gård ute på landet. Jag skulle så gärna vilja ha en till häst, men tid och pengar är inget som jag har överflöd av i mitt liv just nu, så för min egen skull och för Sanzors och alla i min omgivnings skull så nöjer jag mig med förtjusning med en häst.
Men nu har jag hittat en jättefin 11åring som inte ligger över 100.000 kronor som verkar vara så himla fin och snäll!
Då kom jag och tänka på alla dem som har hästar, rider dem något år och sen säljer vidare för att kunna utvecklas mer som ryttare och komma upp i klasserna osv, eller som bara inser att hästen skulle passa bättre tillsammans med någon annan ryttare. Jag skulle vilja kunna tänka så, men istället är jag världens blödigaste människa som har största tunnelseendet. Jag och syrran har haft Sanzor i 6 år den 28 April i år. Sanzor är den enda hästen jag har ägt. Vi har gått igenom det mesta tillsammans och det känns som att vi tre har format varandra liksom. Jag skulle aldrig kunna tänka tanken att sälja Sanzor bara för att se om jag passar bättre med nån annan, eller för att det är dags att gå vidare. Jag är nog samtidigt ganska rädd för förändringar..
Det här kan nog jämföras med barn. Man byter ju inte ut sina barn bara för att man vill prova nåt nytt. Okej jätteflummig jämförelse, men kommer inte på något bättre just nu. Jag har ju valt Sanzor för hästen han är, inte för hur långt han kan komma på tävling.
Så just nu, i detta ögonblick, i detta inlägg, har jag precis insett att Jag inte skulle vara komplett utan min röda, runda, roliga, slöa, pigga, lata, älskade Sanzor. Jag må vara lite för lång, han må ha stela bakben. Men vad fan! Vi kommer aldrig tävla OS, och det är lugnt för mig. så what the fuck! :)
Däremot fick jag precis ett nytt mål. Och det är inte bara att tävla regional dressyr i höst, för det har jag bestämt länge. Jag och Sanzor ska i vår eller sommar åka och träna terräng. Inga höga höjder såklart med tanke på min hopprädsla, och inte för att vi ska tävla fälttävlan! Men jag är helt övertygad om att han och jag skulle älska terränghoppning på låg nivå!!
Shit vad positiva de negativa tankarna kan bli om man bara skriver ner dem.
Tack för mig och Glad påsk!
/Maddie
Men nu har jag hittat en jättefin 11åring som inte ligger över 100.000 kronor som verkar vara så himla fin och snäll!
Då kom jag och tänka på alla dem som har hästar, rider dem något år och sen säljer vidare för att kunna utvecklas mer som ryttare och komma upp i klasserna osv, eller som bara inser att hästen skulle passa bättre tillsammans med någon annan ryttare. Jag skulle vilja kunna tänka så, men istället är jag världens blödigaste människa som har största tunnelseendet. Jag och syrran har haft Sanzor i 6 år den 28 April i år. Sanzor är den enda hästen jag har ägt. Vi har gått igenom det mesta tillsammans och det känns som att vi tre har format varandra liksom. Jag skulle aldrig kunna tänka tanken att sälja Sanzor bara för att se om jag passar bättre med nån annan, eller för att det är dags att gå vidare. Jag är nog samtidigt ganska rädd för förändringar..
Det här kan nog jämföras med barn. Man byter ju inte ut sina barn bara för att man vill prova nåt nytt. Okej jätteflummig jämförelse, men kommer inte på något bättre just nu. Jag har ju valt Sanzor för hästen han är, inte för hur långt han kan komma på tävling.
Så just nu, i detta ögonblick, i detta inlägg, har jag precis insett att Jag inte skulle vara komplett utan min röda, runda, roliga, slöa, pigga, lata, älskade Sanzor. Jag må vara lite för lång, han må ha stela bakben. Men vad fan! Vi kommer aldrig tävla OS, och det är lugnt för mig. så what the fuck! :)
Däremot fick jag precis ett nytt mål. Och det är inte bara att tävla regional dressyr i höst, för det har jag bestämt länge. Jag och Sanzor ska i vår eller sommar åka och träna terräng. Inga höga höjder såklart med tanke på min hopprädsla, och inte för att vi ska tävla fälttävlan! Men jag är helt övertygad om att han och jag skulle älska terränghoppning på låg nivå!!
Shit vad positiva de negativa tankarna kan bli om man bara skriver ner dem.
Tack för mig och Glad påsk!
/Maddie
Kommentarer
Trackback
